Kan dom laga mat i Vaggeryd?

Jag har gått och skavt på det här några dagar, men nu känner jag att jag måste skriva av mig.
Pensionärerna i Vaggeryd protesterar mot att de skall få kyld mat från Huddinge eller var det Haninge  (skit samma) för hela veckan. Så långt är det inte konstigt, för vem skulle väl inte protestera när nylagad mat smakar så mycket bättre? Ja, inte det moderata kommunalrådet, som yttrade sig i frågan. Hon visste berätta att maten var berikad både med fett och proteiner, som äldre behöver.SÅ DET SÅ!!!
Så nu kommer jag till min rubrik, som egentligen är en fråga till sagda kommunalråd. Vet man inte hur man lagar bra mat för äldre i Vaggeryd? Låter inte så, men anställ då en dietist för högre farao och tänk lite till nästa gång du blir intervjuad.
Hade tänkt skriva att ditt yttrande var inteligensbefriat, men då hade jag ju blivit ett sånt där nättroll, men det vill jag inte vara, så slut för denna gången.

Läsvärt i sommar

Vad vill man läsa när man är ledig och verkligen har tid att sjunka in i en bok.
Det mesta skulle jag vilja säja. Här kommer ett par titlar som jag verkligen kan rekommendera:

Barnmorskan i Hope River av Patricia Harman Förlag: Historiska Media i Lund 2013

En roman som berör och engagerar med en underton av feel good. Den utspelar sig i 30-talets West Virginia med barnmorskan Patience Murphy som huvudperson. Den skildrar trovärdigt förhållandena för människor under 30-talets depressionsår, men också på ett psykologiskt fint sätt relationerna dem emellan.
Patricia Harman har egen erfarenhet av arbetet som barnmorska, fast några årtionden senare. Det finns en fortsättning som heter "Tillbaka vid Hope River",

Om du vill veta vilka folkgrupper som kommit till vårt land och varifrån skall du inte missa att läsa

Svenskarna och deras fäder av Karin Bojs och Peter Sjölund, Albert Bonniers Förlag 2016

Fastän en fackbok är den så spännande att man har svårt att lägga den ifrån sig. Människor började vandra in i vårt land när inlandsisen smälte och så har det fortsatt årtusendena igenom. DNA-tekniken ger oss möjligheter att kartlägga var de kom ifrån. Den ger en ny bild av vårt gemensamma förflutna, som också är en del av din egen släktsaga.

Förbjuden sänghalm

Idag var det Biskopens Dag på Ivö. Biskopen var Anders Sunesen, som var ärkebiskop i Danmark och därmed också iSkåne i början av 1200-talet. Mätt av år och plågad av reumatism drog han sig tillbaka till en borg på Ivö av vilken nu bara finns kvar en källare med vackra valv.
Skånes hembygdsförbund hade lagt upp ett intressant program med medeltida musik och dito medicinalväxter. Och nu vill jag återkoppla till rubriken. Gulmåra eller Jungfru Marie sänghalm kunde användas till en hel del, bl a var det lindrande vid förlossningar d v s ända tills kyrkan satte P för det. "Med smärta skall du föda ditt barn" var det ju. Det finns medicinalväxter som används än idag som digitalis, men många av dem lär inte ha haft någon påtaglig verkan, men tron är ju viktig förstås.

"Världens bästa hostmedicin"

Något som garanterat verkar är denna hostmedicin med enbart naturprodukter.

En flaska öl, en stor knippa timjan och en dl honung kokas ca 15-20 minuter, silas och tappas på flaska. Intas skedvis 3 ggr dagligen.

Kurs på Birka

Man skall inte dö nyfiken brukar jag säja, men jag inser att jag får speeda upp takten lite om jag skall hinna med allt jag vill i livet. MEN en sak kan jag pricka av, jag har varit på sommarkurs på folkhögskola. OCH jag har lärt mig att blogga - en sanning med modifikation. Det tog mig t ex minst en kvart att hitta och få in den här bilden.
Men vad spelar det för roll när man har en hel underbar vecka att se tillbaka på i vackrast tänkbara Jämtlandsmiljö. Vi har haft en super lärare Sofia Bursjöö (med bloggen "uppochhoppa"). Vi har varit en intressant grupp att få lära känna. Hela skolan har vibrerat av kreativitet, skrivkurs, graffitti, klassisk sång, akvarellmålning, folkrock. Vi har haft cafékvällar med konserter varje kväll. Maten har varit helt gudomlig. Vad kan man mera önska, kanske att vattnet i Storsjön varit lite varmare, men det var modiga människor som kastade sig i ändå. Jag kan inte ens önska att kursen varit längre, vi slutade när vi var på topp.
Nu skall jag bara fortsätta att blogga och följa mina nyfunna vänner på deras bloggar - men först skall jag ha lite Skånesemester.
Och så skall jag i god tid kolla vilka sommarkurser som kan locka nästa år - och var. Gör det du också!

Meningen med livet 1.

Nu kan det väl vara dags att ta itu med den viktigaste frågan i mitt blogg- credo, den om meningen med livet. Det där med gubbarnas öron kan vi spara ett tag. Kortversionen: Vi är här för att öka det goda i tillvaron och minska det onda. Alltså det gäller att stå i rätt vågskål. Sen handlar det bara om att du alltid tar det godas och positivas position. Inte så enkelt, men vem har sagt att livet är enkelt? Inte enkelt, men ibland riktigt fantastiskt, som t ex med Joralf, även kallad Snåsamannen. Här är hans historia återberättad från ett TV-program jag sett:
Joralf  är nu mycket gammal. Han hade ett händelserikt liv, som rymde både stora sorger, men också mycket glädje. Han hade en unik gåva att lindra och bota sjukdomar. Hans egen förklaring var att han tog in så mycket positivt som möjligt i sitt liv som  den livgivande, fantastiska naturen, glädjen i andra människor, allt som kunde skapa en positiv känsla. Detta blev i honom till en kraft, som andra kunde känna när han la händerna på dem. Detta är inget inlägg om healing fungerar eller ej, utan bara en konsekvens av att stå på det godas sida. Nu skall jag gå ut i det härliga sommarvädret och försöka ta in naturens livgivande kraft. Det kan jag behöva för trots alla försök är jag stundtals ganska småsint, långsint också har jag märkt bland mycket annat som drar åt fel vågskål.

 

På banan igen

Efter totalrenovering och fem år är jag nu tillbaka igen. Jag har också passat på att byta namn på min blogg. Fonus hörde av sig med erbjudande, eller inte!(se första inlägget!) Den heter ändå "Ingrid på dösia" (dialektalt för dödsidan).  För mig känns det  roligt att vara igång igen, hoppas för dig också.
Min förhoppning är att vi skall kunna utbyta tankar om det mesta utan att begränsas av ålder eller andra kategorier. Grunden i mitt bloggande är trots allt reflektioner från livet som gammal på gott och ont. Visserligen är det en hel del som blir sämre, men desto viktigare att "skratta åt förgängelsen", så jag hoppas att vi skall få oss många goa garv på vägen.

Länge sedan sist, men är det semester så är det. Mycket gör intryck även i en hjärna som borde ha sett och upplevet en hel del. Faktiskt blir intrycken skarpare ju kortare tid som  finns kvar.
En lördag i hällande regn torpvandrade jag och femtio andra i skogen i Bladhult, Färingtofta, Skåne, Sverige, Världen, Universum. Bygden levde och dog mellan 1870 och 1950. Spåren av de som bodde och verkade där är inte många och verkligen inte påträngande, men tränade ögon ser en raderad stenmur här, en brunnsgrop där, en åkerlycka som planterats och avverkats och som nu släpper från sig sina bebyggelsemärken innan den skall planteras igen. Plötsligt rinner fantasin till och man ser det myller av människor som fanns där då. Några av dem var våra förfäder. Vi vet deras öden. Vi förstår hur strävsamt de levde, men att de också hade fest med kalas, musik och dans ibland. Det är vemodigt och ibland stiger vreden upp när vi ser hur okänsligt markens ägare vräkt omkull torp, rivit och planat ut för att plantera ytterligare skog. Jag är glad att ha fått lite öppnare ögon också när jag går i andra marker.
Tack hembygdsföreningen för det!

Här på Färingtofta kyrkogård vilar Nils och Johanna som födde upp åtta pojkar och en fosterdotter.
Alla kom ut i världen två till Nordamerika och en så långt bort som till Kongo. Tack vare dem finns vår (min och min mans) kärlek till den här utflyttningsbygden mitt i Skåne.