Nu på gamla dar bor jag återigen i lägenhet och har svalgrannar. Det är tryggt, roligt och fullt med härliga episoder. Vi springer inte ner dörrarna hos varandra, inget fikande var och varannan dag. Hellre en öl och en Jägermeister hos Gunilla och Eiron när vi inte setts på ett tag.
Vi blev bjudna på diamantbröllop av Anita och Tage. "Brudgummen" själv var med och spelade till underhållning och dans.
Häromdagen hade vi källarröjning och plockade upp två kassar med skivor från 70-talet och framåt. Då bjöd vi in våra grannar på "skivor till kaffet" på eftermiddagen och hade en härlig spisarstund.
Goda grannar är guld värt. Det behövs så lite för att bryta isen. Att kosta på sig att hälsa och ett leende klarar alla.
Sen får man förstås respektera de som vill att grannkontakten stannar på det stadiet. Vi är alla olika!!
